Intervju: Peter Lindén

Den här gången träffas vi på Peters gård utanför Lidköping. Jag blir vid ankomst inbjuden in i hans mc-verkstad där två halvt nedmonterade racinghojar står uppställda för service. Ur bergssprängaren ljuder tonerna av hårdrocksgruppen AC/DC. Vi står där och pratar en stund tills ena sonen berättar att det är ett motorsportsprogram på en sportkanal på teve. Snabbt förflyttar vi oss därför istället till tevesoffan.

Peter är en genuint trevlig och jordnära kille, det märker man direkt. Det måste man också vara för att lyckas, berättar Peter.

– Det är en förutsättning för att lyckas inom motorsporten då det inte räcker att vara den snabbaste föraren för en lyckad karriär. Ska man ha tag på de sponsorer som krävs för att ha råd med sitt idrottande på denna nivå så kan man helt enkelt inte vara en skitstövel. Det finns små utrymmen för skandaler. 

Peter Lindén är motorcykelföraren som på sin fritid far runt i ett JAS 39 gripen. Eller var det tvärt om? Peter är kapten inom flygvapnet och är en av Sveriges mest erfarna stridspiloter. Vidare så utbildar han andra i att flyga JAS. Peter har, i stort sett, lagt karriären som racingförare bakom sig och stöttar istället sina söner i deras tävlande. Men få svenska motorförare kan mäta sig med hans prestationer med en lång rad titlar på svensk och europeisk nivå. Han har även kört VM i roadracing (250cc och 500cc), Superbike, Sidovagn och slutligen Endurance där han blev världsmästare år 2000. På frågan vilken motorframgång som han själv värderar högst är svaret enkelt!
– VM-titeln i Endurance, helt klart.

För dem som inte vet vad Endurance är så är det en serie med långlopp, 8 – 24 timmar långa, där man i lag turas om att köra en timma i taget. Här gäller det att vara uthållig och kunna hålla koncentrationen uppe under lång tid för att lyckas.

Peter har mängder av fantastiska historier och anekdoter om sitt liv, både som racingstjärna och som stridspilot. En av många historier från vårt möte handlar om när han var och tävlade i den mycket anrika tävlingen ”Isle of Man TT”. Han berättar hur han på avstånd såg en medtävlande framför sig på de slingrande vägarna. Helt plötsligt insåg han att han kört ikapp denne på misstänkt kort tid och började ana oråd.
– Helt plötsligt var jag uppe precis bakom honom, berättar Peter. Men jag misstänkte att något inte var som det skulle, så jag lade mig på ca 50 meters avstånd och tänkte avvakta att köra förbi då förhållandena blev bättre. På ena sidan var bara en bergvägg och på den andra ett vägräcke. Rätt som det var så tappade föraren framför mig plötsligt kontrollen och körde in i bergväggen. Jag bromsade för allt vad jag bara kunde samtidigt som jag såg att föraren och hojen framför studsade mellan vägräcket och bergsväggen. 50 meters bromssträcka var dock långt ifrån tillräckligt och nu täckte föraren och motorcykeln, glidande, var sin sida av vägen, så nu var jag tvungen att ta ett extremt snabbt beslut. Beslutet landade på att köra över killens ben, det bästa av endast dåliga valmöjligheter. Men killen, som fortfarande glider på ryggen utmed vägen, vänder plötsligt upp huvudet och ser mig komma där med sikte på hans ben och han hinner i absolut sista ögonblicket att dra in benen och lämna fri passage för mig! Jag kunde för denna gång pusta ut och vrida på gasen igen.

Bara om tävlingen på Isle of Man kan Peter prata i oändlighet och jag kan lova att det aldrig blir tråkigt.
 
Vad har varit roligast? Livet som stridspilot eller racingförare?
– Flyga är roligare! Det är liksom ett snäpp ytterligare.

Har du haft någon nytta av att vara stridspilot på racingbanan och tvärt om?
– Ja! Inget snack! De förberedelser man gör som stridspilot för att reda ut oförutsedda händelser är något jag absolut tagit med mig till banan. Det handlar om att kunna ta snabba beslut. Ett exempel är t:ex då jag på Anderstorp 1982 valde att hoppa av hojen i 200 km/h då jag insåg att jag inte hade några bromsar kvar. Jag visste nämligen att rakt fram i nästkommande sväng fanns stubbar efter avverkning som jag annars kört rakt in i.

Vilket är Sveriges bästa motorbana?
– Det är i nuläget Anderstorp, men det ska bli intressant att se vad dom kan åstadkomma med ”Viking motorpark” i Enköping. I nuläget är det bara Anderstorp som håller internationell standard.

Anser du att motorsporten är en viktig del i den svenska idrottsrörelsen och i så fall på vilket sätt?
-  Absolut. Bättre sysselsättning för våra unga tror jag inte går att hitta. Det är fysiskt, mentalt och man måste ha ordning och reda på sig själv och sina prylar. Det håller en borta från en massa annan skit. Det är uppfostrande och en grym kamratskap!

Vad kan man politiskt göra för att motorsporten ska utvecklas i Sverige?
– Det måste komma till fler motorbanor och till det så måste man ha långsiktiga lösningar. Det funkar inte att folk bygger sina hus inom ”bullerzonen” för att sen börja klaga på ljudnivån. Man måste kunna bygga motorbanorna för att sedan ha någon form av byggförbud i området i 20-30 år. Det är ett stort problem med Anderstorp idag; man har en jättefin bana, men kan knappt använda den för att man bara har tillåtelse till en handfull ”bullerdagar” per år. Jag tror också att mycket utav lösningen kan handla om att samla många olika motorgrenar på samma anläggning.

Om man jämför med exempelvis Finland så får våra svenska stjärnor väldigt lite uppmärksamhet. Varför tror du att det är så?
– Oj, svår fråga. Men jag förmodar att det bottnar i att i Finland är motorsport inte någonting fult. Sen är dom väldigt duktiga på att ta tillvara sina tallanger.

Får motorsporten tillräckligt med utrymme i svensk media?
– Det kommer in mer och mer nu och det är givetvis mycket positivt. Det är väldigt viktigt för att få sponsorer.

Peter har sysslat med det han vill syssla med i mer eller mindre hela sitt liv, men det finns fortfarande mål kvar och saker han vill göra. Bland annat är en kvarstående dröm att få flyga propellerplan i ”Red Bull Air Race” som är en fartfylld tävling där man på tid flyger mellan hinder i en utstakad bana. Någonting säger mig att Peter kommer att bli en farlig konkurrent till de andra tävlande om hans planer blir verklighet.

Josef Fransson, Sd-Motor

Det här inlägget postades i Reportage. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *