Motorhistoriska riksförbundet (MHRF) är på krigsstigen gentemot Naturvårdverkets redovisning ”Uttjänta bilar och miljön”, som man menar är ett hot mot den fordonshistoriska rörelsen. Proteströrelsen har samlat inte mindre än, i skrivandes stund, 16.900 personer på en facebook-grupp samt 12.000 underskrifter på en protestlista.
Anledningen till protesterna är att Naturvårdsverket redovisning av ett regeringsuppdrag som går under namnet Uttjänta bilar och miljön. I denna redovisning finns flera skrivningar som om de genomförs starkt negativt skulle påverka veteranbilshobbyn.
På MHRF:s informationssida kan man ta del av följande granskning av redogörelsen:
Naturvårdsverkets föreslår: – att det görs straffbart att obehörigen ta emot uttjänta bilar, dvs avfall – ordet yrkesmässigt tas bort i bilskrotningsförordningen
Förslaget läggs trots att:
1. Illegal bilskrotning är inte definierad
2. Eventuell omfattning av denna är inte beskriven
3. Kommunernas, 34 stycken, upplevda svårigheter är inte exemplifierade
4. Det framkommer inte när de 34 kommunerna hade dessa upplevelser
5. Vad verket anser vara hobbyverksamhet klargörs inte
6. Mot legal bilskrotning ställs enbart hobbyverksamheten
7. Rapporten saknar konsekvensutredning och således framkommer varken nyttan eller möjliga negativa konsekvenser.
Trots alla dessa uppenbara brister väljer Naturvårdsverket att presentera en lösning. I sin argumentation framförs; ”Åtskilliga kommuner har (…) svårt att bevisa vad som är att anse som en ”yrkesmässig verksamhet” och ren hobbyverksamhet.”
”I många fall hävdar personen att det inte rör sig om yrkesmässig verksamhet, trots att ett stort antal bilar finns på platsen och/eller att det pågått under en lång tid.”
”Det är naturligtvis lagligt att byta olja på sin bil, byta delar osv. Däremot är det inte lagligt att skrota sin bil.”
”Det finns alltså ingen öppning för att någon form av bilskrotning ska ske privat.”
”De som sysslar med bilar som hobbyverksamhet får aldrig skrota sin bil hemma.”
Av dessa skäl anser Naturvårdsverket att kopplingen till ”yrkesmässig” inte är relevant. Att Naturvårdsverket just i bilskrotningsförordningen anser att begreppet inte är relevant är anmärkningsvärt då just yrkesmässigt återkommer i förordningar och föreskrifter rörande alla andra aktörer avseende just avfall. Som framgår av citaten återkommer hela tiden den enskilde, en privatperson i hobbyverksamhet, som motpol till dagens auktoriserade bilskrotare. Ingenstans finns den illegale parten omnämnd. De, om de nu existerar, som skrotar bilar illegalt gör detta givetvis inte privat hemma som hobby. Den som har fordon som hobby äger inte sällan just ett stort antal fordon, något fler än normalhushållet, dvs 3, 4 eller fler (vad som är ett stort antal framgår ej av redovisningen) och givetvis bedrivs hobbyverksamheten under lång tid, oftast en hel livstid!
Naturvårdsverkets slutsats förvånar; ”Naturligtvis är det lätt att dra slutsatsen att en ökad tillsyn vore bra för att komma till rätta med illegal bilskrotning. Problemet är att dessa verksamheter inte alltid är kända av tillsynsmyndigheten”
”All bilskrotning ska ske på auktoriserade bilskrotar, och det finns därför inget behov av att skilja på yrkesmässigt eller ej yrkesmässigt.”
Här skriver Naturvårdsverket att problemet med dessa verksamheter inte är kända och att en ökad tillsyn inte kommer tillrätta med detta. Att exkludera ordet yrkesmässig i en förordning lär knappast bidra till att illegal verksamhet synliggörs. Den som bedriver illegal verksamhet lever ju på att åsidosätta lagen – det är ju själva affärsidén. Därmed lär endast ärliga Lena vara den enda som får stå till svars när hon för gott önskar avregistrera den Austin Seven från 1936 som hennes far en gång i tiden lätt demonterade som reservdelsfordon till sitt projekt och sålde de delar han själv inte hade nytta av. Därtill påstås att all bilskrotning ska ske på auktoriserade bilskrotar. MHRF känner inte till någon sådan absolut tvingande lag/förordning eller föreskrift och undrar därför på vilken grund Naturvårdsverket återkommande upprepar detta som varande ett faktum. Likheterna mellan den folkrörelse som fordonshobbyn utgör och landets auktoriserade bilskrotar är slående även om resultatet väsentligen skiljer sig åt. Genom att ta hand om bilar i högst varierande skick och restaurera fordon återanvänder och återvinner folkrörelsen bilarna. Det som inte går att återanvända lämnas in. Därmed kan enskilda fordon helt upphöra att existera men har å andra sidan bidragit till att ett eller flera andra fordon fortsatt kan bevaras. Det vore naivt att tro att bilskrotningsbranschen skulle ha möjligheter och resurser att ta tillvara och distribuera delar till den fordonshistoriska rörelsen. Det finns inga ekonomiska incitament till detta då mängden enskilda delar är alltför vittomfattande. Däremot kan och bör branschen vara en naturlig källa för den som söker begagnade delar till sitt bruksfordon.
För den som vill skriva på uppropet så kan man göra det HÄR.
Vill man gå med i Facebookgruppen gör man det HÄR.
